Bara efter cirka två månader här i USA har jag hunnit bli mycket stoltare över att vara svensk. Så när jag va på en kräftskiva på IKEA med min värdfamilj och deras svenska fd au pair Malin blev jag alldeles nostalgisk av att se IKEA-skylten och gå in och se det svenska firandet. Även om kräftskivan inte var som en klassisk svensk kräftskiva var den ändå lyckad. Tog igen för alla köttbullar jag missat där hemma.

När vi satt och åt hörde jag hur min värdpappa och Malin diskuterade om en av tjejerna som passerade oss var finsk eftersom hon hade så ljust hår, men jag insististerade på att hon var svensk. Då upptäckte vi att hon var i sällskap med en brunhårig familj - så vi gissade på att hon är au pair. Alla säger då till mig "Rebecca säg nånting på svenska och se om hon reagerar", så min första reaktion utan att riktigt tänka var att jag skrek ut "AAAAAJ!!!". Men hon tittade inte mot vårt håll, så jag och Malin började halvskrika på svenska - fortfarande utan resultat. Till slut fick min värdmamma istället kontakt med dem och det visade sig att hon var svensk. Och efter att pratat några minuter insåg vi att vi är vänner på Facebook. Galet! Efter det blev det ännu en lyckad amerikansk fest.