Den tropiska stormen är nu över – och det var en rejäl en. Fönstrena skakade, träd knäcktes, elen kom och gick, Internet- och telefonlinjen försvann, vägar stängdes av, hus blev översvämmade. Fast efter alla katastroffilmer jag har sett trodde jag att det skulle bli helt annorlunda när Irene kom. Jag föreställde mig hur träd och bilar skulle komma flygandes och brandmän skulle få komma och rädda oss, men riktigt så blev det inte. Men det blåste väldigt mycket och vi fick inte gå ut på cirka ett dygn.

I och med att vi förberedde oss för en orkan är jag nu ett orkanproffs. Hela veckan förberedde vi oss genom att bunkra upp med mat, vatten, generator, extrakylskåp, etc. Och jag hade mitt privata överlevnadskit med böcker, filmer, svenskt lösgodis, choklad och glass. Med det kommer man rätt så långt.

När stormen närmade sig och man behövde hålla sig inne passade jag på att använda tiden till att prata med folk där hemma. Skypade bland annat med släkten hemma i Sverige - så mysigt! ♥ Kändes som att jag var där med dem. Vad vore man utan Skype i USA egentligen? Och grattis ännu en gång till dig Jacob!